RICKARD LUNDBERG

Söt väg från välbehag till sjukdom

“Om man är sugen på något sött varför ska man inte äta det så? Kroppen vet väl bäst vad den behöver.”

Är det verkligen så att kroppen vet vad den behöver och varför ska man inte äta hur mycket socker som helst?

“Serotonin och dopamin är de viktigaste signalsubstanserna för humöret. Efter en kolhydrat- och sockerrik måltid kan man känna sig lugn och avslappnad. Det beror bland annat på att signalsubstansen serotonin frigörs när man äter kolhydrater.

Serotonin är ett ämne som krävs för avslappning och sägs ha en mild lyckopillereffekt i kroppen. Sockret påverkar även nivåer av signalsubstansen dopamin. Dopamin är verksam i kroppens belöningssystem och i likhet med serotonin är viktigt för humöret.
[...]
En ökad sockerkonsumtion leder till att alltmer dopamin frisätts i kroppen. Hjärnan anpassar sig till överstimulansen av dopamin genom att ‘skruva ner mottagningen’, så att det ständigt krävs högre doser för att uppnå samma effekt.”
[Källa: http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?art=297]

Vi blir alltså glada och pigga av socker. Men tyvärr trubbas systemet av och det krävs större mängd socker för samma effekt.

Ok, det är väl bra att bli glad och pigg – frågan kvarstår: Är det farligt?

Det dåliga med att äta mycket socker är att socker innehåller energi och för övrigt är helt tomt på nyttiga näringsämnen (alltså vitaminer, mineraler osv). Vidare bidrar det till hål i tänderna.

De mesta av det socker som tillsätts i kosten vi äter går väldigt snabbt ut i blodet. Det får inte finnas speciellt mycket socker i blodet. Ett mått jag hört är att vi max kan ha ca 1 tesked socker i blodet innan kroppen måste föra bort överflödet.

Ett sätt kroppen gör för att föra bort sockret från blodet är att omvandla det till fett och lagra in det i kroppen.

Eftersom socker ger ett välbehag och är väldigt lätt att äta stora mängder av, genom t.ex. läsk och godis, så är det väldigt lätt att samla på sig massa fett på kroppen. Går det för långt leder det till övervikt som i sin tur är farligt, för att inte säga dödligt.

“Om man är överviktig eller fet ökar risken för att man ska drabbas av olika sjukdomar, till exempel typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter och hjärt- och kärlsjukdomar. Fetma ökar också risken för vissa cancerformer, till exempel bröstcancer och prostatacancer.”
[Källa: http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maten-och-var-halsa/Overvikt-och-fetma/Varfor-ar-overvikt-och-fetma-farligt/]

Så på kort sikt ger socker ett välbehag. På längre sikt kan det göra dig sjuk. Är det värt att tänka kortsiktigt?

LCHF – Starten

För en vecka sedan bestämde jag att börja äta enligt LCHF. Att äta LCHF-mat innebär att man undviker kolhydrater och äter mer fett, Low Carb High Fat står LCHF för.

Jag har sneglat på LCHF en längre tid och under senaste tiden valt att äta några mål per vecka enligt den principen. Det som fick mig att helt bestämma mig var en dag så jag ätit LCHF till lunch och senare på dagen fick jag en pizzaslice av en på jobbet. Pizzaslicen satte fart på magen och vände upp och ner på systemet helt och hållet. Tidigare har jag mått dåligt i magen av pasta och bröd. Uppblåst, gasig och allmän obehagskänsla.

Pizzabiten fick mig att förstå att brödet inte kan vara bra för mig och bestämde mig därför att test LCHF.

När jag för en vecka sedan bestämde mig visste jag inte mycket om hur man ska äta. Jag hoppade på tåget med tanken att jag lär mig på vägen. Den finns en hel del bra hemsidor som gett mig hjälp att komma igång med LCHF.

Den effekten jag fått under den första veckan är:
- Lugn och ro i mage och tarmar.
- “Skönt” mätt efter måltiderna.
- Mätt länge.
- Inget sötsug.
- Inget småätande.
- Piggare.
- Mer energi i kroppen.
- Sover bättre och vaknar utvilad.
- Viktnedgång.

Jag hoppas förstås att detta är ihållande effekter och att det inte är tillfälligt.

Det som har varit lite läskigt var att jag de första dagarna inte hade något aptit. Jag var aldrig hungrig utan ät när jag kände att jag minsann borde äta. Några dagar blev det frukost och middag som ända måtiderl. Trotts detta var jag alltså mätt och hade energi hela dagen.

Under 1 vecka har jag gått ner drygt 2 kilo. Troligen är det bara vatten. Man förlorar ju vatten när glykogenerna förbränns och eftersom jag tillsätter så lite kolhydrater så samlar jag inte på mig det igen. Viktnedgång var aldrig ett mål för mig. Men det är klart att några kilon inte skadar att få bort. Allra helst om jag fortfarande kan äta mig mätt varje dag.

Det absolut svåraste hittills har varit att vänja mig med att äta så mycket fett. Intag av för lite fett är visst en av de felen många nybörjare gör. Det läste jag så jag har verkligen försökt få i mig ordentligt.

Ett annat problem är vad jag ska äta. Det är inte helt lätt att komma på bra maträtter. Det kan ju tendera till att bli rätt tråkigt om man äter köttfärssås utan pasta eller kinawok utan ris. Lyckligtvis finns den en hel del bra lchfrecept som gett mig guidning och tips.

Summeringen av den första veckan är att jag mår bättre, går ner i vikt men är aldrig hungrig.