Nu har vi varit på bio på Arn – Tempelriddaren. Jag har läst böckerna ett par tre gånger. Nu skulle det bli intressant att se filmen. Jag hade svårt att sätta ord på vad jag tyckte – och det är inget bra tecken. Om jag verkligen gillar nått så brukar jag bubbla på.
I bilen hem resonerade vi lite, Camilla och jag. Jag tänkte nu ge min bild över vad jag tyckte.
För det första skulle det vara kul att höra vad någon som inte läst böckerna tycker. Jag tycker nämligen att man inte fick någon känsla för det som hände. Alla antagonister var för luddiga och vi som tittade saknade information. Jag skulle nästan kunda tänka mig att det var så luddugt att det tog lång tid för vissa att förstå att det var en fiende och inte bara vem som helst.
Fotot störde jag mig på. I flera viktiga känsloladdade närbilder satt fokusen fel! Helt oförlåtligt. Klåpare. För mig sabbades hela scenen.
Klippningen störde jag mig också på. Det var speciellt en gång som de byggde upp en stämning och jag tänkte typ “shit bra… keep it” men nej – pjoff så klippte dom och känslan förstördes totalt, vilket antiklimax det blev. De skulle hållt kvar vid bilden och låtit oss som tittade få smälta det som hänt. Men icke.
Det var för mycket som störde mig för att jag ska kunna rekommendera nån att gå på den. Men som sagt det skulle vara kul att höra vad någon som inte läst böckerna tycker.
-Dag 6. – 1/2